Därför Är Japansk Keramik Så Eftertraktat

Japans keramiska tillverkning är bland de äldsta i världen och har utvecklats samt experimenterats av konstnärsmakare genom historien.

Keramiken kan spåras till specifika städer och platser i Japan som alla har utvecklat sin egna stilar av keramik. Man kan även spåra den keramiska tillverkningen via lergodsgrytor som tillverkades under den förhistoriska Jomon-perioden (14 000- 300 f.Kr.) 

1. Lång historia

Krukmakare under 3:e och 4:e århundradet skapade tunnelugnar, kända som anagama-ugnar och lokaliserade dessa på sluttningar. Det finns hantverkare än idag som fortfarande producerar på detta sätt.

Enkla gröna glasyrer gjorda med bly, en teknik importerad från Tangdynastin Kina, och lades till stengods under Heian-perioden (794-1185), vars regionala stilar bestod av Kamui-keramik, Atsumi-keramik och många fler.

Oglaserat stengods av de sex "gamla ugnarna" från Shigaraki, Tamba, Bizen, Tokoname, Echizen och Seto förblev populärt under Kamakura-perioden (1185-1333) även om de japanska producenterna påverkades allt mer av kinesisk keramik, liksom keramik från Korea och Vietnam.

2. Keramik och teceremonin

Under buddhismens uppkomst under Sengoku-perioden i slutet av 1500-talet, gick man tillbaka till de enkla lergodsskålarna istället för de mer sofistikerade stilarna i kinesiskt porslin. Te-mästare hade en preferens för det hantverk och jobb som lades ned på de grova och oglaserade skålarna i deras ceremonier, såsom Raku-keramik. 

Vid ungefär samma tidpunkt ledde upptäckten av porslinslera i närheten av Arita i Kyushu, till produktion av det första japanska porslinet. Tyvärr så förgrenades keramik i två olika riktningar: Det grova och enkla arbetet hos krukmakare som sökte enkelhet och asymmetri i sina verk - Wabi-Sabi, acceptansen av förgänglighet och ofullkomlighet - i motsats till de perfekt utförda formerna och färgerna i fint porslin.

3. Internationell uppskattning

Den internationella handelns framväxt ledde till en kraftig ökning av den japanska porslinsproduktionen. Blåvitt Japanskt porslin var framförallt populärt i Europa från mitten av 1600-talet.

Början av Meji-eran på 1860-talet ledde till betydande förändringar i det japanska samhället, då regeringen uppmuntrade det västländska levnadssättet, vilket påverkade traditionell konst och hantverk. Många vände ryggen åt hantverkarna som försörjde sig på keramik, medans industrin blev alltmer specialiserad och exklusiv.

4. Modern uppskattning

Början på 1900-talet, jobbade Yanagi Soetsu hårt för att bevara landets keramiska arv. Han var en filosof och grundade även mingei, eller Folkhantverksrörelsen, och återtog samt behöll den vardagliga hushållskeramiken som den japanska befolkningen hade vänt ryggen åt, vilket ledde till grundningen av det Japanska Folkhantverksmuseet 1936.

Idag har den japanska keramiken fått en ny renässans när människor numera vill finna det unika snarare än det massproducerade. Studior uppmuntrar besökare idag att ta del av produktionen av deras unika former av keramik.

5. Lokala specialiteter

Många personer med intresse för keramik har byn Imbe, i Okayama Prefekturen, Bizen-distriktet, högt upp på sin bucket-list över platser de måste besöka. Bizen-keramik uppträdde först på 1300-talet och tack vare sitt rostiga utseende och popularitet vid teceremonier, fick den en storhetsperiod på 1500-talet.

Bizen-keramik är oglaserade och kännetecknas av en jordliknande, rödbrun färg med spår av askan från produktionsprocessen i vedeldade ugnar. 

Nämnvärt är också staden Arita, känt för sitt blåvita glaserade porslin och nyare mönster som bygger på kinesiska stilar, och använder ljusare färger med mer invecklade mönster.

 

Keramiken från staden Hagi, i Yamaguchi Prefektur, vände sig till sina motsvarigheter i Korea i slutet av 1500-talet för deras inspiration, med den lokala feodala herren som beställde hagi-varor för sina personliga teceremonier och gåvor. Krukmakeriet är känt för sina subtila och naturliga former, såväl som enkla färger som är utformade för att matcha med det ljusgröna i Matcha-te. 

Kutani-keramik är en mer detaljerad och dekorativ stil av porslin som har sitt ursprung i Ishikawa Prefektur och kan spåras tillbaka till ugnar som sattes upp i mitten av 1650-talet. Äldre Kutani-bitar innehåller mörkgröna, blåa och gula färger i sin design men stoppades 1730 vilket gjorde föremål från denna tid extremt sällsynta. produktionen återupptogs under det första decenniet på 1800-talet, med hjälp av en slags överglasyr-målningsteknik för att skapa invecklade och färgstarka mönster.

Ännu ett distinkt porslin är Tobe-keramik från Ehime Prefektur på ön Shikoku. En typ av blå-vitt keramik som hade sin grund i att herren över Ozu Domain började anställa krukmakare för att skapa en lokal keramik 1777. Glaserad Tobe-keramik har vanligtvis en tjockare bas, medan mönstren kännetecknas av fina penseldrag, gjorda för att skapa bilder i olika blå nyanser på den vita basen.

6. Praktiskt hantverk

Det växande intresset för denna typ av japansk konstform har uppmuntrat fler krukmakare att öppna sina dörrar för besökare, inklusive turister som kanske vill prova på att göra keramik.

Kyushu Ceramic Museum och Arita Ceramic Art Museum, lär besökare om Arita-keramikens historia och visar på fantastiska exempel på denna världsberömda keramik, och ett antal verkstäder och ugnar i regionen är även öppna för besökare.

 

På samma sätt kan besökare till staden Mashiko i Tochigi Prefekturen promenera och beundra de keramiska föremålen som visas i mer än 30 keramikaffärer. Många erbjuder även kurser om hur man gör en skål, mugg eller tallrik som till och med kan skickas till dig efter att den har blivit bearbetad i ugnen.

7. Dagens keramik

Japans historiska koppling med keramik fortsätter även i modern tid, med företag som Noritake som har gjorts sig kända internationellt för sitt porslin. Toto Ltd - som tar sitt namn från förkortningar för de japanska orden Toyo Toki, som betyder orientalisk keramik. De har även utvecklat avancerad keramik som används i toaletter och badrum runt om i världen.

Japansk keramik och japanska muggar fortsätter att vara mycket eftertraktat, och mycket tack vare den kvalitativa men också konstnärliga keramiken.