Drack Vikingar Från Horn?

Du har förmodligen sett dryckeshornen på tv eller mjöd-kampanjer, och undrar säkert om de är äkta eller bara en frihet produktionsbolagen har tagit när dem gjorde Vikings. Även om de är snygga saker att se på, är de faktiskt inte bara något påhittat utan bär en kulturell och historisk sanning.

Vikingens dryckeshorn har en lång historia och går igenom många seder som lever än idag. Utöver att vara ett estetiskt vackert stycke att dricka mjöd ifrån, har dryckeshornen en fascinerande historia som representerar de nordiska gudarna för sina ritualer.

1. Det legendariska vikingaarvet

Från slutet av 700-talet till början på 1100-talet e.kr. använde vikingarna sina färdigheter inom navigering för att resa över hela världen, från Skandinavien, Centralasien och ja, även så långt som Nordamerika. När de skulle hitta ett nytt land, och låt oss konstatera att de kanske inte var de mest älskvärda gästerna och lämnade många att leva resten av sina liv i skräck i fruktan på den dagen de skulle återvända. Detta var ett sätt som vikingarnas arv som onda krigare bevarades genom tiderna, men det var inte det enda sättet som vikingarna satte sin prägel i historien.

Nordmännen var inte bara plundrare, som tv-serien Vikings vill romantisera om. Vikingarna var också skickliga handlare, och det var deras kultur och varor som spreds i varje land de satte fot i. Som vi redan sagt tillät deras färdigheter som sjömän att de kunde resa långt utanför dem kända gränserna över hela världen, men även i okända länder var det bästa sättet att få nya vänner densamma som det är idag, att bli full!

2. Den magiska mjöden

Alkohol har inte direkt varit en främling för människor i historien. Vid någon tidpunkt upptäckte människor jäsningen av misstag, kanske genom att låta sina öltunnor fyllas med regnvatten, eller så introducerades alkohol för dem av en främmande kultur. Hur som helst har vi hittat unika sätt att brygga alkohol långt innan det blev allmänt känt. Det tidigaste skrivna receptet på öl står Sumerna för. Man fann receptet inbäddat i en dikt som skrevs för nästan 3900 år sedan. Men medan länder som Kina kan ha arkeologiska bevis som stärker det faktum att de bryggde öl så tidigt som för 5000 år sedan, är det vikingarna som uppfann en av de mest innovativa jäsningsmetoderna, - jäsning av honung.

Honungsvin eller mjöd som det är mest känt som, tillhör vikingarna. Det är deras dryck och det är troligt att ingen annan kultur vid den tidpunkten i historien hade insett att en sådan dryck kunde bryggas. Mjöd var en dryck som nordmännen skulle dela med både resenärer och handlare, krigare, familj, vänner och även fiender. I de stora salarna var magin med denna hemliga dryck inpackad med myter och legender. Mjöd sägs vara en gåva ifrån gudarna , och att den bara kunde bryggas av ren magi. Men i själva verket var det att de inte hade fattat begreppet om jäsning ännu, och för dem såg det magiskt ut när nordmännen rörde runt i stora skålar och som producerade pärlor likt ingen hade skådat. Men detta berodde helt enkelt på att jästens kvalitet hämmade träpaddornas korn, som skulle föras över från en sats till en annan. Men låt oss gå tillbaka till ämnet.

För alla som upplevde det, var mjöd lika unikt och mystiskt som de långa krigarna som tog med sig den. Och om du nånsin har provat en ny typ av alkohol som du aldrig har haft förut, vet du att den kan ha en dramatisk påverkan på din nykterhet och tolerans. Så när en gigantisk bärsärk som i genomsnitt var en till två huvuden större än någon du nånsin sett kommer och erbjuder dig ett glas ur ett horn, kan vi lova att du får en intressant natt.

3. Botten upp!

Om du aldrig har sett ett dryckeshorn eller ett mjödhorn, så är en intressant funktion avsaknaden av en traditionell bas. Hur använde du den? Hur satt du ner den? Enligt vissa historier så gjorde man aldrig det. Om ditt horn var fyllt, satte du inte ner den förrän den var tom. Det spelade ingen roll om hornet var fyllt med vatten, öl, vin eller mjöd. Syftet med hornet var att hålla den påfylld och aldrig vara tom.

Och på grund av vikingarnas omtalade globala förmågor råder det ingen tvekan om att dryckeshorn fanns med i världens alla hörn och kanter.

4. Varför djurhorn?

Vid denna punkt kanske du frågar dig varför dem använde sig av horn. Visst det låter kul vid festliga tillställningar, men ändå varför ett djurhorn? 

Världen var en mycket svår plats och människor gjorde vad de var tvungna att göra. Och när det handlade om mat gjorde de allt de kunde tänka sig.

När maten var knapp och det var svårt att få tag på vilt, måste varje del av djuret nyttjas av rädsla för att man inte vet när man dödar sitt nästa byte. Kött var till att äta och torkades och förvarades så gott de bara kunde. Skinnet användes för att tillverka och reparera tält, kläder samt till att göra filtar. Benen användes till allt ifrån vapen till att göra kammar, smycken och befästa väggar. Ja, det låter konstigt men människorna använde verkligen ben till att bygga väggar. Långt innan vi som människor hade förmågan att arbeta med metaller och glas, var vi ganska skickliga på att använda djurens ben för att göra våra liv enklare. Detta inkluderar givetvis djurens horn.

Att använda ett djurhorn, speciellt de hos nötkreatur, blev en av de största enskilda innovationerna inom dryckeskulturen, och säkrade sin plats i tusentals år framöver. Dryckeshorn var fortsatt populärt även vid kungens bord ända in på medeltiden.

5. Vilka var först med att använda dryckeshorn?

Trots all denna fantastiska historia, är det inte helt säkert med vilka som var först med att använda djurens horn som vätskebehållare. Men vi vet att för 2500 till 2600 år sedan drack människor över hela världen från horn. Redan i antikens Grekland (450 e.Kr.) drack man från djurhorn.

Skyterna var en annan stor brukare av dryckeshorn. De var ett nomadiskt folk som bodde och jagade i det som nu är Sibirien omkring 900 f.Kr. och skapade en rik kultur kring sina horn. Medan grekerna använde horn skapade av ben och ibland av trä, använde skyterna drickshorn av deras elitklass och var ibland helt formade av ädla metaller, som guld och silver. Dessa vackra dekorativa horn har hittats begravda med sina krigare och man tror att de som begravdes med sina dryckeshorn visade sin rika status även efter döden. 

6. Dryckeshornen i skandinavisk kultur

Förhållandet mellan dryckeshorn och livet efter döden är en mindre känd koppling, men det tar oss till den troligtvis mest populära versionen av dryckeshornet vi känner till idag. Vikingarnas egna dryckeshorn! Och på något sätt, trots att de inte är gjorda av guld eller garnerade med juveler eller utformade med ben som var några av de anpassningar den kristna kyrkan gjorde under den tiden, är vikingens horn de som vi alla föreställer oss i våra tankar.

I vikingakulturen var dryckeshornet ett populärt kärl för öl, vin och naturligtvis mjöd. Men till skillnad från andra kulturer, var de inte kungarnas förgyllda troféer och de användes inte i den symboliska begravningen av stora krigare heller.

För de levande var dryckeshornet bara något man drack ur, men eftersom nordmännens traditioner blev mer levande, möjligen på grund av interaktioner med grekerna samt kelterna, eller möjligen på grund av deras isolering, så växte sig mystiken kring mjöden och hornen allt starkare.

Tillsammans med sina yrkeskunskaper och traditioner skulle familjer föra över dryckeshorn från en generation till en annan. Varje generation skulle ibland lägga till sina egna dekorationer och sniderier när hornen fördes vidare, vilket berikade mystiken och värdet kring hornen ytterligare. Men även om detta var traditionen för de levande var den helt annorlunda för de döda.

Vi sa tidigare att dryckeshorn inte användes som en symbol vid begravning av stora krigare, och det är sant. Som ett historiskt faktum hittades de flesta av de gamla dryckeshornen som grävts upp i gamla vikingagravar, i kvinnors och inte i mäns gravar. Man tror att detta beror på att kvinnorna var bärare av mjöd, och även om det verkar lite underordnat i vårt moderna perspektiv, var det kvinnor som höll dem med mjödhorn, eftersom det var dem som serverade mjöden.

 

Men dryckeshorn var alltid förknippat med de långa, långhåriga biffiga vikingar vi idag ser på bioduken och serier, och möjligen av goda skäl, även om det inte hade någon mening med de som begravdes med horn, som de var för skyternas krigare. Dryckeshornen var även en symbol som valkyriorna använde för att välkomna fallna krigare till Valhalla. Detta betyder att bara de största, modigaste och de mest ärofyllda krigarna som hade fallit i tappra strider, fick ett dryckeshorn att ta med till Odins hall, där de skulle festa, slåss, dö och återuppstå för att festa igen varje natt, för all evighet. Det är just denna länk som knyter vikingar med dryckeshornen så starkt.

Tiden går, och sambandet mellan dryckeshornet och efterlivet blev allt starkare, och när historier överfördes från generation till generation, och när varje krigare sökte efter att valkyriorna skulle belöna dem med ett dryckeshorn, blev dryckeshornen lika populära bland gudarna som de en gång var vid middagsbordet.